Win the day

När jag står i ytterkanten av min bekvämlighetszon då är det som alla gamla rädslor och inre demoner står på rad för att hejda mig ta nästa steg. Och vad jag vill är att få vila i det, i rädslorna och det jag känner att jag saknar. Men framförallt – ännu större vila i kraften, kapaciteten och längtan efter att bidra och sprida ljus.

Hur gör man det? Dom senaste dagarna har jag brottats med prestationsångest, att det aldrig blir bra nog och att inte duga i en utseendefixering som snor all glädje från ett projekt som är det roligaste jag vet. Vi ska snart ta bilder till min nya musik och jag har bara känt lekfullhet, tacksamhet, entusiasm och glädje inför allt, tills det närmar sig och jag öppnar garderoben och får känslan ”jag har inget att ta på mig”. Som om det är nån jädrans modeuppvisning det handlar om.

Det är slut med anpassning. Varför anpassar jag mig nu? Var kommer det ifrån?

Det stora jobbet är gjort, låten är skriven och inspelad. Varför brottas jag med hur det ska se ut? När jag vet att vi duger till så oerhört mer än väl. Och att allas våra unika ljus behövs så oerhört mycket i världen just nu. Unika och olika. Precis som vi är. Utan extra krusiduller.

Jag har lärt mig att ställa frågor till mitt inre, titta på känslorna och inte ge upp tills jag hittar lättnadens suck. Vad vill detta säga mig? Med kärlek.
 

Fick såna fina råd och stöd från vänner och fotografen som jag fått äran att jobba med, stressen rann av mig och nu känns det bara lekfullt och kul. För det är den känslan jag vill förmedla till dig och alla som så småningom ska ta del av låtarna.

Win the day. Om du hamnar i mini-kris där jag var nyss. Ta ett LITET steg. Prata med någon. Tryck inte undan. Tårar läker. Andas. Veta att det blir bra hur det än blir.

Yes! Det får se ut hur det vill. Gasen i botten. Nu kör vi!